Ni pratar om döden som något ändligt

Ni pratar om döden som något ändligt. Men den dagen, när ni står där, så kommer allt att förändras, för döden är allt som inte är ändligt. Döden är oändlig!

Som vi sa i vårt förra budskap... ni tror bara på det ni kan ta på, det ni kan skriva ner, det ni kan se, och där är naturligtvis inte döden. Döden är allt annat än påtaglig. På ett sätt är den naturligtvis påtaglig, men på det allra största sättet och det sätt som ni på Jorden tror, är den allt annat än påtaglig.

Ni har så mycket rädslor runt döden. I onödan! För er kyrka har skapat så många rädslor runt döden, som inte finns. Det helvete som ni tror på, finns bara på Jorden! Det skapar ni själva på Jorden.

Livet efter döden är precis som på Jorden, en skola. En skola för er själ och ett vilorum. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt om nu Jorden är en skola?

Så räds inte döden, utan förstå att det är bara ett ombyte av yttre och inre kläder, för att klädseln mer ska kunna anpassas till det ni ska vara med om. Och så är det också med er kropp. Det är ju de facto så att ni lämnar den bakom er och bara själen går vidare. Klokare och visare förhoppningsvis.

Egentligen byter ni bara skolform. Ni får era betyg så att ni har någonting, en plattform, att stå på när ni går vidare till nästa liv. Så var öppen för de lektioner ni får. Passa på att lära er så mycket som möjligt. För Jorden är en av de bästa skolor som finns att välja på. Särskilt för er känslomässiga utveckling. Så håll ett öppet sinne till de lärdomar ni kan ta till er, medan ni är på Jorden. För det är så ni utvecklas både mänskligt och själsligt.

Vi finns med er alltid och kanske möts vi medan ni fortfarande är kvar på Jorden. Om inte annat så kommer vi alltid att finnas runt omkring er, för evigt. För vi är er familj på de högre planen. Vi är era Bröder och Systrar och vi finns alltid till för er.

I den allra största kärleken säger vi nu "sayonara" för denna gång. Men vi ses och hörs snart igen. Adonai.

/Era Bröder och Systrar i Universum